onsdag 21 december 2011

Kungen är död - leve de ofödda barnen

Igår kväll fick jag lite första respons på min bok (Kungen är död - leve de ofödda barnen) inifrån miljörörelsen. WWF's webmagasin MinPlanet.se recenserade. Eftersom man väl får lov att säga att jag själv tillhör denna rörelse var det lite extra spännande. Men bra gick det:

"...Johannes Söderqvist vänder kritiskt och ohämmat ut och in på varje nanomillimeter av den verklighet som vi tillsammans döpt till "samhället".  

Eller...

"Utan att vara det minsta lilla av en samtidstypisk självhjälpsbok tvingar författaren läsaren att få syn på sig själv."

Läs hela recensionen HÄR om du vill.


Mvh:
//J.

fredag 16 december 2011

Recension av min bok - nr II

Recension nummer två av min bok (Kungen är död -  leve de ofödda barnen) var inte kass den heller, snarare jättebra:

"Johannes Söderqvist vågar säga vad han tycker, han har som sagt inget att förlora, och hans bok är en bra start för den som vill veta lite om världsekonomi, oljeberoende, politik, religion och historia. Boken är en sammanfattning av, eller en introduktion till, den samhällskritiska debatt som finns."

Läs hela på Dalademokraten.

torsdag 15 december 2011

Julklappstips -rädda skog

Från en redan katastrofalt låg nivå fortsätter arealen gammelskog i Sverige att minska. För varje dag tar skogsmaskinerna ytterligare en tugga av den sista spillran. Ornitologer vittnar om att det har blivit märkbart tystare i skogen under de senaste åren. ArtDatabankens rödlista visar att många fåglar minskar i antal. Det gör även många andra arter av skogslevande djur och växter.

Föreningen Skydda Skogen sprider kunskap, skapar opinion och uppmanar till engagemang för våra sista gammelskogar. Föreningen har små ekonomiska resurser och drivs ideellt. Ett ekonomiskt bidrag är därför mycket betydelsefullt. Skänk en julgåva eller ge bort ett medlemskap. Ditt bidrag gör skillnad!
Att bli medlem i Skydda Skogen kostar minst 100 kronor. Plusgiro: 504609-9
Mer information hittar du här.

onsdag 14 december 2011

En film om det svenska skogs(miss)bruket.

En bra liten film om det svenska skogs(miss)bruket, producerad av ryska organisationen SPOK. Den är på engelska.

måndag 12 december 2011

En liten "trevlig" film om framtiden.

Den här lilla filmen av Richard Heinberg - en av de bästa informatörerna när det gäller klimat- olje- och ekonomikrisen - är klart sevärd. Ta fem minuter. Den är till och med ganska "underhållande" gjord, för att vara en film om så allvarliga problem. 

 

torsdag 8 december 2011

Jippiiiiii!

Första recensionen på min bok (Kungen är död - leve de ofödda barnen) kom idag. Eller kom idag gjorde den  inte, men jag fick tag i den först idag. Och: den var verkligen jättebra! Tänk att kunna saxa sådana här fraser:

"Söderqvist är en lika modig som engagerad berättare när han tar sig an sin uppgift, att avslöja civilisationens osynliga gisslan: människans frihet."

Eller:

"Söderqvist har utan tvekan lämnat ett gott bidrag till diskussionen om civilisationens vara och mänsklighetens frihet.


Om du vill läsa hela recensionen så är det bara att följa denna länk:  Fria Tidningen.

Shit vad jag är glad.

//Johannes

fredag 2 december 2011

torsdag 24 november 2011

Eliten är Vi!

Om vi vill ha en inkomst på den alltmer rörliga och regellösa arbetsmarknaden måste man vara beredd att vilja "bredda sitt mentala material". D.v.s: utbildning, lärlingskap etc.  Dessvärre har de som föds in i en fattig kontext ofta inget "mentalt material" att "bredda". 

Om vi för hypotesens skull definierar världskapitalismen som "idén att vissa har rätt att äga mer än andra" så blir det ganska tydligt att dessa "ägare" också förfogar över bildningsresurserna. Att de har ett försprång. Om du däremot försörjs av hårt arbetande, frånvarande föräldrar (i sin tur utan skolning), eller tvingas växa upp med "socialfall" utan arbete... Det säger sig självt att du inte ges något direkt försprång här i livet.

Kommunisterna såg dessa samband och ville krossa denna struktur. Denna strävan ledde fram till några av de grymmaste diktaturer världen skådat. Eller? Naturligtvis inte!
Om världskapitalismen, som vi antog, är det samma som att vissa har rätten att kapitalackumulera, medan den övervägande majoriteten andra grupperingar i princip fråntagits denna rätt och istället tvingas agera resurs (ord som "humankapital" talar sitt tydliga språk), så är det ganska självklart att denna fattiga majoritet fått ta en hel del stryk sedan "detta är mitt"-paradigmet först infördes. Kapitalismens offer kommer visa sig vara minst lika många som socialismens.

I slutänden kommer kanske den största skillnaden mellan kommunismen och kapitalismen vara att kommunisterna ofta med envis noggrannhet bokfört de dödsoffer de själva orsakat, medan denna uppgift i det kapitalistiska systemet skötts (och sköts) av hjälporganisationer, journalister, antropologer, historiker m.fl. Någon exakt summa kommer vi aldrig få på alla de utplånade ursprungsbefolkningar, bönder, soldater, ulandsmedborgare som råkar bo på en oljefyndighet som fått stryka på foten för den snöda vinningens skull. Hur många arbetarliv har inte förkortats bara här i Sverige, i vår tid, på grund av stress, själsdödande monotoni o.s.v.

En viktig ingrediens i det ständiga kapitalistiska nybaket är just att det är "i princip" omöjligt för mig att också bli direktör eller för den utfattige att höja sin standard. I princip - helt uteslutet är det alltså inte!
I TV och radio, i tidningarna och i skvallret på byn får vi ju hela tiden höra hur folk tar sig fram och förbättrar sina villkor. Att 99,99999999% aldrig kommer lyckas blir liksom ointressant i jämförelse. Vi sätter vårt hopp till det hopp som står till buds, även om det är försvinnande litet.

Vare sig kapitalismen eller dess socialistiska inverteringar har visat sig vara oss till gagn. Bägge systemen är elitstyren. Vad vi skulle behöva - inte minst för att kunna hantera, och kanske lösa, en del av de väldiga problem som vi nu ställs inför - är verkligt folkstyre. Eliten är Vi! Kungarna, presidenterna, tyrannerna, ministrarna är döda - leve de ofödda barnen.

//J.

lördag 19 november 2011

Krossa demokratin - hjälp ekonomin.

Västvärlden sjunker. Med den sjunker också våra ideal, både de skadliga och de positiva. Efterhand som det ekonomiska läget i Europa försämras, försitter ledarna för våra västliga "demokratier" chansen till verkliga reformer fångna som de (och vi) är i den globala frihandelsmarknadens avtalsnät.

I Grekland och Italien tas det i med hårdhandskarna. Det internationella ekonomiska samfundet förvägrar dess folk sådana demokratiska rättigheter som folkomröstningar och folkvalda ledare. Och frågan är om vi - fotfolket i det övriga Europa - är så mycket bättre. "Greker och italienare, det vet man väl hur de är! De går i pension vid trettiofem och sen sitter de bara på röven och surplar rödvin."
Ingen verkar ta hänsyn till att grekernas månadslöner är lägre än våra, just för att staten ska ha råd med att finansiera den så omtalade 13:e månadslönen. 
Egentligen förstår vi nog alla att den ekonomiska krisen har fler parametrar än vissas pensionsålder, men det känns bättre att förklara det hela så. Enkelt och greit! Kan det, om så än bara tillfälligt, "rädda ekonomin" så är det ju något vi måste ställa oss bakom, eller hur?

Vad vi emellertid verkar glömma bort är att ekonomin, som ju sägs vara till för att rädda vårt påstått humanistiskt överlägsna system, just nu äter upp de humanistiska fördelarna med samma system. För att rädda demokratin måste vi rädda ekonomin - även om priset blir att demokratin upphör.

Vi borde lyssna mer på demonstranterna på Syntagmatorget. De är inte alla enbart där för att skapa kaos. Visst finns där fundamentalistiska kommunister osv. det råder det knappast någon tvekan om, men en stor del av Greklands befolkning är synnerligen välutbildad. Bland demonstranterna finns akademiker och tänkande människor av alla slag. Individer med egna idéer och egna lösningar. Människor som är beredda att göra vissa uppoffringar i fråga om pryl- och upplevelsekonsumtionism om de bara kan skapa ett mer jämlikt, lokalbaserat och demokratiskt samhälle. Down shifters.

Men demokrati för dem är det samma som att krisen sprider sig till oss, och det vill vi inte veta av. Att sedan krisen i vilket fall som helst kommer att sprida sig hit, när lapptäcket förr eller senare definitivt spricker i sina sömmar, det skiter vi i. Bara vi kan få fortsätta att se på Let's Dance en vecka till, bara vi kan köpa chips imorgon också, bara jag kan ta en slurk ur min bag in box ikväll.

Mvh:
Johannes

PS: Nu ska jag dra på Värmländska bokmässan på museet i Karlstad och signera böcker. Välkomna dit!

fredag 11 november 2011

Stigande oljepris

Jaha, så nu stiger oljepriset följdriktigt.
Här kan man hålla sig ganska uppdaterad om man vill: Oljepris.se

Jag hoppas återkomma om detta snart igen, det var länge sedan nu som jag skrev ett riktigt fett oljeinlägg. Men om du inte kan tåla dig fram till dess kan du ju alltid köpa min bok, och se vad jag har att säga om oljebrist.

;-)

Mvh:
Johannes

söndag 6 november 2011

Sverige klarar inte den biologiska mångfalden

Sveriges samlade miljörörelse till attack i Göteborgs Posten. Nagoyaavtalet för att skydda och restaurera naturvärden i Sverige och över hela världen var ett stort framsteg, men lever vi upp till det? följ länken och se vad i princip hela den samlade svenska miljörörelsen tycker.

//Johannes

tisdag 1 november 2011

Blåbären försvinner.

Ja, vårt svenska skogsbruk tar död på blåbären. Inte nog med att de små buskarna har svårt att klara sig när skogen ständigt huggs ned och ersätts av monokulturer, bestående av enbart gran eller tall, de reagerar även negativt på den konstgödsel som de stora skogsbolagen använder sig av. Läs eller lyssna mer om detta på P4-Värmland.

Men varför måste man egentligen konstgödsla en skog? Träden kommer väl alltid tillbaka igen, eller?
Jo det kan man ju tro, men den moderna "svenska modellen" för skogs(miss)bruk förstör skogsmarkernas återhämtningsförmåga. Egentligen är det hela ganska enkelt: Vi vet ju alla att en åker måste gödslas för att kunna ge skörd år efter år. Den bör också i perioder få ligga i träda, och den bör emellanåt besås med gröngödsel (vanligen någon form av baljväxt som tex. klöver). Vi förflyttar ju trots allt, när vi äter av det åkern gett, energi från marken till våra egna kroppar. Ny energi måste tillföras marken.
Det är ingen skillnad när det gäller skogen. Alla våra åkrar är ju när allt kommer omkring före detta skogar. När vi hugger skogen och tar bort all biomassa från hygget förflyttar vi i själva verket en väldig massa energi från marken i fråga till ett industricentra någon annanstans. Därefter läcker själva hygget i sig energi under lång tid, eftersom det inte finns några nya grödor som kan binda all den energi den tidigare skogen band. Dessutom förvärrar det moderna skogs(miss)bruket situationen genom att plantera monokulturer, gallra bort oönskade trädslag och gallra.

Om skogen fick lov att återhämta sig själv så skulle på de flesta håll i Sverige björk, al, rönn och liknande trädslag vara först på plats - de är de s.k. pionjärträdslagen. Al har t.ex. den fina förmågan att (precis som jordbrukets baljväxter) fixera luftkväve och binda det i marken, och alla trädslag kan ju som bekant via fotosyntesen ta upp solens instrålningsenergi. Kort sagt: Sly binder energi. Energi som sedan frigörs och gödslar jorden när barrträden så småningom alldeles av sig självt tar över och långsamt kväver lövträden.

Förstår man dessa enkla sammanhang, förstår man också att det självklart bästa för jorden (och alltså även för oss) vore att aldrig kalhugga överhuvudtaget. Då skulle man för det första aldrig få det där stora energitappet. Inom de vettigare formerna för jordbruk vet man sedan länge med sig att alltid försöka låta jorden vara bevuxen av någon form av gröda, eftersom bar mark är ett sår. Öppen jord förekommer aldrig i naturen om inte jorden ifråga är sjuk eller skadad. Men nu är ju inte skogsindustrins uppgift här i världen att arbeta för naturen. Dess uppgift är att göra pengar. Därför föredrar man att hugga, plantera, konstgödsla och röja.

Om du vill ha några blåbär kvar i det här landet föreslår jag att du blir aktiv!

Mvh:
Johannes 

måndag 31 oktober 2011

tisdag 25 oktober 2011

Årets falskaste kampanj!

Nu har skogsindustrin återigen satt ett nytt lågvattenmärke. Man försöker utplåna folks naturliga aversion mot hyggen genom att lansera utmärkelsen "Årets vackraste hygge". Ja, har man hört på maken, men det är faktiskt sant. Se själva i skogsbilagan i tidningen Land.

För det första är inte hyggen vackra. Jag är själv scenkonstnär och är således van vid frågeställningen om det finns "absoluta kvalitéer" - alltså t.ex. något objektivt vackert. Normalt sett blir jag alltid lite obehaglig till mods när folk diskuterar sånt. Skönhet ligger enligt mig i betraktarens ögon. Men när det gäller kalhyggen tror jag knappt att jag mött en enda människa som tycker att det är vackert.
För det andra... vad har "vacker" med någonting att göra? Det är fortfarande ett ytterst olämpligt ingrepp att kalhugga en skog. Det är klimatvidrigt, det dödar arter, det utarmar jorden, ökar erosionen osv. (listan kan göras mycket lång). Och det är väl just detta faktum som industrin försöker skyla genom att skapa sådana här gullighetsjippon som "Årets vackraste hygge". Symptomatiskt är också att man till sin kandidat väljer ut en gammal oförarglig tant. För vem vill egentligen hoppa på henne?

Om du känner att du vill göra något i denna saken kan du skriva till folket på Skoglig samverkan (organet som lanserat utmärkelsen), eller ännu hellre höra av dig till rolf.segerstedt@lrfmedia.lrf.se - som är reportern på Land som skrivit i saken. Hjälp till att dra ett välförtjänt löjets skimmer över detta trams.

Fler medieinslag i saken hittar du här:


 Tack:
Johannes 


PS:
Tack till alla er som förhandsbeställt ett eller fler ex av min bok. Det har verkligen hjälpt och stöttat. :)




 

tisdag 18 oktober 2011

Låt skogen stå och tjäna mer pengar

Nej jag är inte emot att folk ska kunna tjäna pengar på "sin" skog, men det är stor skillnad på att hugga träd och hugga skog. Enda anledningen till att vi i Sverige hugger skog är att vår industri kräver enorma volymer, men det är på intet sätt mer lönsamt för den enskilde skogsägaren - i alla fall inte på sikt.

Låt oss säga att du äger en skog. Du trugas av skogsägarföreningar, bolag och skogsstyrelse att kalhugga (ja, ibland skickar t.o.m. Stora eller de andra bolagen hem brevutskick där de lockar dig med en reflexväst, DVD-spelare eller 4-hjuling "om du avverkar nu"). Dessutom ligger kanske grannarna på och säger åt dig att hugga: "Om inte du hugger så kommer min skog att bli angripen av barkborre", eller: "Passa på nu när jag ska hugga så lägger vi ihop till framkörningsavgiften". Du kan känna dig ganska ensam om/när du försöker följa din övertygelse att plockhugga.
Så du bestämmer dig för att hugga. Kvar blir en biologisk öken, ett kalhygge (som dessutom spyr ut koldioxid). För att inte all näring ska hinna gå ur marken är det (enligt skogsbolagen och deras hantlangare skogsstyrelsen) viktigt att du återplanterar på ditt hygge så fort som möjligt. Plantor kostar pengar. Och gör du inte det ganska slitsamma planteringsarbetet själv på din fritid så kostar det ännu mer att få ut en planterare. Efter några år måste du röja runt dina gran- eller tallplantor. Annars tar lövskogen över. Ytterligare några år senare måste du (eller en arbetare) ut och röja igen. Sedan kommer gallringar osv. En del skiften kan också ha dålig återväxt (den har dålig "bonitet") och då händer det att man blir rekommenderad att gödsla med konstgödsel - vilket inte heller är gratis. Men till slut står du (eller dina barn) där med en landyta där det förr växte skog, med svamp, bär fåglar osv. som nu är beväxt med räta rader av lågvärdig gran. Färdig för att avverkas och säljas till lågt pris till storindustrin.

Om man istället plockhugger - dvs. går in och tar träd som är mogna - så behövs ingen plantering, ingen röjning, gallring, och gödsling. Landytan är hela tiden beskogad. Naturligtvis kommer du inte att tjäna lika mycket på en gång som du gör när du kalavverkar, men du kommer tjäna mer på ett liv - och dina barn kommer tjäna väldigt mycket mer.
Alltså: Mindre jobb, mer pengar och skogen står kvar!


Idag finns det ett enda skogsbolag i Sverige som erbjuder skogsbruksplaner enligt denna modell och det är Silvaskog. Värt att ta en titt på.

//Johannes

måndag 17 oktober 2011

Sveaskog hugger naturreservat

Ja, vad fan säger man... Förra veckan skrev jag om ett fall där ett skogsbolag gått in och avverkat i ett reservat (se nedan). Nu gör ett annat bolag  (Sveaskog, som är vårt statliga bolag) samma grej.

"Oj förlåt oss. Det måste ha skett ett misstag!"

Misstag - fan heller.

//Johannes

tisdag 11 oktober 2011

Världens problem lösta.

Människan är schysst, människan är bra. Ändå ser vår framtid så mörk ut, med gigantiska globala problem kopplade till ekologin, energin och ekonomin. Forskare, författare och förståsigpåare spår att våra samhällen kommer störta sig själva ner i en väldigt rå och osympatisk form av anarki. Att när ekonomin kollapsar till följd av de stigande energipriserna kommer "each man on his own" att bli hela lagen. Som extra krydda på det hela kommer den globala klimatförändringen att göra livet extra surt för oss alla och skapa enorma folkomflyttningar, med väpnade konflikter som följd. Jämställdhet mellan individer, kön, olika sexuella läggningar etcetera kommer att få stryka på foten...

Då är det bra att känna till att vi människor egentligen redan löst alla problem. Inte samtidigt, inte i samma samhälle eller ens på samma kontinent, men vi har bevisat att alla problem går att lösa på ett konstruktivt utjämnande sätt. De folkgrupper i Amazonasområdet som lyckades göra sina jordar bördigare och bördigare, med hjälp av träkolsanrikning, år efter år, under en period på nära 2000 år, verkar inte ha haft några problem med livsmedelsförsörjningen. Hur jämställda deras samhällen var vet vi ganska lite om, men de löste i alla fall ett av den mänskliga historiens ständigt återkommande problem. I norra Amerika har det funnit vissa stammar som inte hade någonting emot homosexualitet. Bögar och flator fick till och med skapa sina egna "lodges". Här i Europa verkar vi under förhistorien av allt att döma ha levt i väldigt jämställda samhällen: Kvinnor och män begrovs i likadana gravar, och det finns väldigt få - om ens några - riktiga bevis för våld mellan könen. När det gäller ägande och sociala klasser (som ju går att koppla till varandra) så är det i princip helt okända begrepp under större delen av vår existens som människor. Ja, till och med för alla de olika sorters människor som faktiskt existerat - utom just för den senaste lilla grisblinkens imperiebyggande Homo sapiens.

Alla problem är lösta. Det enda vi skulle behöva göra är att låta oss inspireras av alla dessa andra folk. Naturligtvis medför detta ett erkännande att vi i  det 21:a århundradet kanske inte på alla punkter är de mest upplysta varelser som någonsin levat. Det skulle medföra ett slut på klasser, kapitalism, socialism, liberalism, centrum och periferi och på vår syn av oss själva som överordnade allting annat. Men, skulle det inte kunna vara värt det?


//J.

Glöm inte att beställa ett ex. av min bok Kungen är död - leve de ofödda barnen. det är bara att gå in på mitt förlag Norlén & Slottner's hemsida.

måndag 10 oktober 2011

Kungen är död - leve de ofödda barnen

Jag är så glad. I fredags fick jag äntligen några kartonger med böcker från förlaget. Min bok är här. Till alla er som har förbeställt ett (eller fler) ex: Tack, för stöttningen, för visat intresse, för att ni bryr er. Era böcker kommer med posten under denna veckan (kanske inte gäller för er som bor i Norge, Tyskland osv. men ni kommer att ha ert ex. snart i alla fall.).

Om du inte har köpt ett ex. men är intresserad: Gå in på förlagets hemsida Norlén och Slottner och beställ därifrån. Eller, om du vill mailsnacka lite, skicka ett mail direkt till mig: angbraten1@gmail.com.

//J.

torsdag 6 oktober 2011

Stora Skogsodjuret i farten igen

Ja då har Stora Enzo gjort det igen. Huggit skog där de inte fick hugga. Den här gången har de varit inne och huggit i två olika naturreservat. I ett tarvligt försök att dölja det hela har de kapat av alla stammar med reservatsmarkering. Läs mer i Nerikes Allehanda.

Som alltid skyller de på brister i kommunikationen, eller att man "har brustit i hanteringen". Personligen är jag helt övertygad om att dessa "tabbar" är satta i system. Ärligt talat, det händer ju i princip aldrig någonting när "misstagen" uppdagas- inga böter, ingen skamvrå, ingenting. Gång, på gång, på gång. "Misstag", "felbedömningar"... "Förlåt, det ska inte hända igen". Nästa vecka, månad, år ser det exakt likadant ut.
Skogar som aldrig skulle huggas fälls. Vart tredje hygge följer inte miljölagen. Avverkningar i naturreservat. Överkörda fornlämningar etcetera.
"Oj då. Sorry. Alltså... vi har lite problem med kommunikationen här."

Om företaget verkligen har sådana problem med kommunikationen mellan de olika delarna inom koncernen så undrar man ju hur de överhuvudtaget har kunnat bedriva en miljardalstrande näringsverksamhet under så många år?

//J.

Stoppa GMO

När jag satt och luskade efter fakta om genmanipulerat utsäde hittade jag den här resursbloggen: Hej då GMO.
Rekommenderas!


//J.

tisdag 4 oktober 2011

Årets miljöhjälte!

Gå in här och rösta  på min polare Sebastian Kirppu så att han kan bli årets miljöhjälte.

Sebastian har kämpat i åratal för att rädda de sista spillrorna av svensk gammelskog. Han reser mellan Skånes bokskogsåsar till Norrlands taiga, skriver artiklar, rapporter och gör intervjuer - ideellt.
Om han vann den här omröstningen skulle han bättre kunna få ut sitt budskap, till fler människor.

Personligen är du min hjälte Basti oavsett om du vinner den här omröstningen eller ej.

tisdag 13 september 2011

Nord och syd - centrum och periferi.

För en gångs skull har det varit både intressant och hoppingivande att lyssna på radions "Ring P1". Jag tänker på alla debattinläggen om minneshögtiderna kring den 11:e september. Snudd på varenda en som ringt in, oavsett om de varit för eller emot minneshögtiderna, har tyckt att det är pinsamt att man lägger så stort fokus på offren i tvillingtornen, och att media knappt nämner de miljoner människor som dött i Afghanistan och Irak i efterdyningarna av den 11:e sept.

Vad som däremot förvånar mig är att nästan ingen av debattörerna ser på händelserna ur ett klassperspektiv. Visst har Marx, inte minst här i Sverige, överanvänts, och visst kan det vara farligt att tolka allting som händer här i världen som ett utslag av "klassernas kollision", men kom igen... helt fel på alla punkter hade han inte.
T.ex. så hade han helt rätt när han hävdade att det finns ett centrum som lever på att suga ut periferin. På Marx egen tid så kunde man, om man tog sig en promenad i London där han bodde, tydligt se dessa två begrepp manifestera sig som de burgna klassernas bostads- och affärsområden (centrum), respektive trasproletariatets ginstinkande slumområden (periferin). Centrum skulle inte kunna existera om inte den gråa massan försörjde den med allt den behövde, och inte heller skulle centrum kunna fortsätta att existera utan alla sina vapen, sina religioner och myter som binder de fattiga vid periferin.
Den här strukturen är lika verklig idag som någonsin tidigare. Vad som har förändrats är egentligen enbart att periferin skjutits bort från stora delar av det norra halvklotet. Idag står inte skillnaden mellan hög och låg främst att finna bland medborgare av samma land utan snarare mellan länder, mellan nord och syd.  

Maktens kanske allra viktigaste vapen - ja viktigare än vapnen - är dess mytologiska arsenal: det kluster av sagor och berättelser, religiösa såväl som sekulära, som lär oss alla att Makten har fortsatt rätt att vara just Makten. Det är med detta kulturvapen som de ständigt lyckas få oss att offra livet för dem på slagfältet (eller för all del; familjelivet på arbetsmarknaden). I USA-sagan offrar unga män livet för "the land of the free, and the home of the brave". De är marionetter som åker "over seas", lemlästas, dör och dödar andra sorters marionetter, allt för att trygga makten åt Makten. Den övervägande majoriteten människor i världen är bara korn som krossas när de stora blocken rullar mot varandra i kampen om prestige, rikedom och makt.
Centrum här i norr har sugit ut periferin i syd så effektivt att de fattigaste inte längre har något val. När man börjar få det svårt att föda sina barn så står aldrig våldet (och bigotteriet) långt borta. Rika centrumpersoner som Bin Laden får lätt att värva medlemmar, som han senare kan använda som levande missiler mot något annat centrum.

Har vi glömt allt detta? Eller existerar den här sortens analys överhuvudtaget inte längre? Är det bara jag som inte förstår den moderna debatten?


//J.

tisdag 6 september 2011

Nästa kris - den stora ?

Alla har väl hört den kinesiska förbannelsen: Må du leva i ett händelserikt århundrade. 2000-talet kommer med största sannolikhet att bli ett extremt händelserikt århundrade. Vi kommer i alla avseenden mycket snart att få erfara hur svårt det är att leva i ett kapitalistiskt system som saknar kapital.

När nästa kris nu snart kommer finns det en mycket stor risk att det är den stora. Krisen 2008 kunde till viss del avhjälpas med diverse krispaket och genom att enskilda länder tvingades till uppgörelser med Världsbanken, IMF och resten av den globala ekonomieliten. Medan hela samhällen faller passar denna magnatparnass på att utnyttja situationen till sin egen fördel genom att erbjuda lån i utbyte mot "ekonomiskt progressiva liberaliseringar" av samhällena i fråga: för de "nedskärningar i den offentliga sektorn" som man hela tiden hör talas om betyder ju egentligen privatiseringar, och privatiseringar betyder privata vinster, och privata vinster betyder mindre pengar tillbaka till landet de vaskades fram ur.

Nåväl, när den stora krisen nu kommer så har länderna berövats sitt manöverutrymme. Det kommer inte finnas några pengar kvar till några nya krispaket eller nödlån. Världen står oförberedd, utan verktyg. Rent hypotetiskt skulle länderna kunna återhämta sig om vi nu fick 6-8 år av högkonjunktur, men det kommer inte att ske. Med de priser på energi (främst olja) som vi nu ser blir återhämtning i princip omöjlig. Som alla ni som följer den här bloggen vet så beror inte heller de höga oljepriserna enbart på de snikna oljedirektörerna utan faktiskt främst på att världsutvinningen av olja har planat ut. Efterfrågan är större än tillgången.

Dessutom (och delvis på grund av oljeproblematiken) befinner vi oss nu plötsligt i en värld där USA och andra västländer inte längre har råd att "övervaka sina intressen i tredje land". Omskrivet till lite ofinare språk betyder detta att vi inte längre har råd med de storstilade, ofta militärunderstödda, aktioner som går ut på att sluta ohederliga avtal med fattiga länders, ofta korrupta, regeringar för att försäkra oss om deras naturtillgångar. Med andra ord ännu mindre olja!
Därutöver kan också nämnas att alla de övriga resurser som vi människor är så beroende av som art också de börjat sina. Vatten, jordbruksmark, lättillgängliga mineraler och metaller... Med oljans hjälp har vi under 1900-talet överutnyttjat snart sagt alla tillgångar på ett skrämmande sätt. Dessa likvider kommer inte heller att finnas där när nästa kris kommer så som de gjorde under t.ex. 30-talskrisen.


Men alternativen då? Ja, det är den viktigaste diskussionen - långt viktigare än t.ex. den som frågar sig hur vi kan rädda det nuvarande systemet. Alternativen finns beskrivna, inte bara i min, utan i hundratals böcker. Och de finns inte bara i böcker. De är mer än ekonomiska teorier. Alternativen lever och frodas i nästan alla världens länder i form av kooperationer, ekobyar, lösa nätverk och egentligen i alla former av små och stora sammanslutningar som inte tror på den moderna ekonomiska idén om att allting i livet är att betrakta som "transaktioner". Vårt problem, folkens problem, är att vi inte får veta att dessa alternativ finns.

//Johannes

Några alternativ for starters:
Alternativ.nu
Peak Moment TV

söndag 4 september 2011

Mannen och Kriget

Mannen i vår kultur (och ja, i många andra också) är en krigare. I Sverige är naturligtvis inte Kriget lika närvarande för oss män som det är för en american trooper, men lik förbannat deltar vi dagligen i strider som på sätt och vis följer krigets oskrivna lagar. "Kungen är död - leve de ofödda barnen", min bok som kommer ut i det närmaste, är som de flesta av er som följer denna blogg säkert redan listat ut, en civilisationskritisk bok. Ekologi, energi och ekonomi är tre viktiga ämnen som behandlas flitigt (men, som jag hoppas, på ett inte alltför torrt sätt). Men kritiken sträcker sig längre än till att omfatta enbart dessa tre ödesfrågor. Vårt sjuka ekonomiska system som lett till överanvändning av energi och en - i värsta fall - kollapsande biosfär, är såklart bara yttre symptom på djupare liggande (andliga) mänskliga problem. Jag tror att ett av dem stavas Mannen.



Ännu vågar ingen man på allvar sätta sig upp mot manligheten, de tar genvägen att solidarisera sig med feministerna, men de gör inget uppror mot sina medmän. De tror att de gör uppror när de deltar i strider mellan olika patriarkat; men alla uppror de någonsin gjort har bara betytt att ett patriarkat ersatts av ett annat. [...]
Och målet har aldrig varit att nedkämpa den av Makten påbjudna manligheten; utan alltid bara att erövra herraväldet.

- Maria-Pia Boëthius, ur boken Mediatan (Leopard förlag 2007).

Personligen kan jag verkligen relatera till de ovan citerade raderna. Jag är rädd för att revoltera mot Mannen! Ofta anförs argumentet att män skulle vara rädda för att bli "bögstämplade", att bli kallad "ett fruntimmer" eller något annat "nedsättande". Det kan säkert stämma i många fall men inte i mitt. Om jag var bög... So what? Om jag var "lika svag som en kvinna"... ja då vore jag väl lika stark som en också då! Uppvuxen på en teater med alla möjliga sexuella böjelser, kvinnliga medspelerskor och kvinnliga chefer runt mig så kan jag ärligt säga att det skulle inte röra mig i ryggen att bli kallad vare sig bög eller brud. Ändå är jag rädd för andra män.

Jag är rädd för de räddaste, det fysiska och psykiska våld de kan ta sig rätten att utöva mot mig om jag skulle välja att bryta mig ur och lämna deras sekt. Det spelar ingen roll att jag är 183 cm, fysiskt sett hyggligt välbyggd, framgångsrik i mitt självvalda kreativa yrke, utgiven på skiva... Det skulle heller inte spela någon roll om jag var en rockgud, en sexgud, en bilmekargud, en intellektuell gud... Jag kan vara hur manligt framgångsrik som helst, men ställd inför den ännu räddare och bekräftelsesökande mannen som inte fattar va' fan jag menar blir jag, som genom ett svartmagiskt trollslag, den lille, väldigt rädde 13-åringen på skolgården igen. Inringad av högstadievärldens självklara manlighetsgudar: de pojkar som redan i väldigt unga år vågat ge prov på våldsam brutalitet - de pojkarna som verkligen var rädda för att bli bög- eller kvinnoklassade.

För mig blev redan tidigt den sortens manlighet synonym med "att vara ond", och det, visste jag, ville jag aldrig bli. Därför tog jag aktivt avstånd från dessa män och deras verklighet. Jag höjde mig över dem. Blev kulturarbetare: finare, bättre, höjd upp i en annan form av Manlighet.
Men egentligen handlade det där aldrig om något annat än att jag ville "visa de jävlarna" vilka nollor de var genom att höja mig själv i ära och berömmelse. I själva verket lärde jag mig och eftersträvade enbart  en mer raffinerad form av våld. Att slå någon på käften? Nej fy så vulgärt. Men att hämnas i sitt inre genom att bli förmer, det ni. Så istället för att bara lägga energi på att bli en bra skådis och sångare försökte jag bli en känd skådis och sångare. Som tur var misslyckades allt det där och ett mer genuint intresse för teater och musik kunde ta över. Men låt oss sägas att jag lyckats. Hade det släckt min törst? Hade jag då aldrig mer behövt tävla på Manlighetens arena? Nej, det hade bara funnits nya underbefäl att hunsa och nya generaler att slicka röven på. Krig vinns enbart av den parten som lägger ner sina vapen.

//Johannes

söndag 21 augusti 2011

Atlantis ideal sjönk med sina skapare.


Jag får ofta frågan om jag är socialist. Eller snarare så kastas det i ansiktet på mig att jag är det. Men nej, jag anser mig inte vara socialist, inte liberal eller anarko-rojalist heller. Frågan är ointressant. Alla våra västerländska politiska ideologier är någon form av kapitalismer på så vis att de alla förhåller sig till kapitalet på ett troende sätt. Även satanisten är kristen, fast på ett tvärsemotaktigt sätt. Socialisterna är kapitalismens satanister, och socialismen har vuxit fram som en direkt reaktion på kapitalets hänsynslösa framfart. I det sammanhanget betraktar jag mig själv mer som en hedning. Jag bekänner mig till en helt annan tro.

Kapitalismens offer kommer i slutänden att vara lika många (om inte fler) som kommunismens. Kostnaderna i lidande har bara, för att använda sig av en kapitalistisk term, blivit externaliserade – det vill säga att man lyckats förflytta lidandet ut från det egna området (centrum), till exempelvis ett u-land (periferin). Att socialismen fått ett sådant, visserligen välförtjänt, dåligt rykte beror inte på att den varit eller är grymmare än andra regeringsformer utan på att den drabbat den egna befolkningen. En befolkning som dessutom många gånger varit våra europeiska kusiner och vänner. Och kolonialistiska metoder på hemmaplan är något som får oss européer att bli djupt upprörda. Man skulle också kunna beskriva det som att vi alla har en inbyggd ovilja mot hyckleri: Att de imperiebyggare som väljer att gå under socialismens röda flagg på så vis gör det lite svårare för sig själv än de kapitalister som rent ut bekänner sig till tron på girigheten som människans starkaste inneboende drivkraft. Minsta tecken på strävan efter egen vinning och makt inom en socialistisk kontext får blodet att koka i väljarkåren samtidigt som vi beundrar samma strävan hos en kapitalist.

Kapitalismens smarta drag har varit att förföra den egna befolkningen och att skapa sig ett brett stöd på hemmaplan innan man deporterar någon perifer indianstam eller förgiftar dess vatten, förslavar fattiga jordbrukare, underblåser högerextrema statskupper eller säljer vapen till konflikthärdar där utfattiga grupperingar slåss mot varandra över de smulor som vi lämnat kvar efter att vi plundrat deras land på alla tillgångar. 

En stor del av min kommande bok (Kungen är död - leve de ofödda barnen) handlar om de politiska ideologiernas död.   Ja, faktiskt varför de bör dö. 
Låt oss minnas myten om Atlantis. Ni vet ön som Gudarna sänkte i havet för att dess befolkning blivit högmodig. En av de saker vi kan fiska ur den myten är just att när en kultur dragit iväg alldeles för långt in i dekadens och självgodhet så kan den inte räddas - inte av någon ideologi som stammar ur den egna kulturen. Redskapen finns helt enkelt inte till hands. Visst, man kan slå i en skruv med en hammare, men väggen går sönder och tavlan kommer inte att hänga kvar särskilt länge. Vår tids ideologier är bara hammare med olika färg och tyngd. Vår tids problem är dessutom gigantiska, och framförallt så är de skapade av just våra ideologier.

//Johannes

PS: Om du skulle vara intresserad av att förbeställa ett exemplar av min bok (som kommer från tryck om ungefär en månad) så är det bara att maila mig.

onsdag 17 augusti 2011

Namninsamling mot regnskogsavverkning.

Äntligen: En namnlista för att stoppa huggningen av regnskogen i Amazonas.
Bara klicka HÄR och skriv på.

//Johannes

måndag 15 augusti 2011

VÄRLDENS CANCER


   Städerna, världens metropoler - New York, Stockholm, Arvika - har alla en sak gemensamt; de är Jordens cancer. Det omkringliggande landskapet förser dem med allt de behöver för att leva och själva växer de hela tiden i omfattning och gör behovet av en högavkastande landsbygd större och större för varje dag som går. Olja, ved, säd och andra varor… allt stuvas in i lastbilar och skeppas in till centrum. Staden tjänar nämligen stora pengar på att omvandla fina råvaror till mindre fina produkter och sälja det dyrare. Ja, man skulle faktiskt kunna säga att det är det som är en stad.

   I staden omvandlas allting. Oljan och veden blir till aska och koldioxid som sprids för vinden och matvarorna har, efter att ha tagit vägen via våra matsmältningsorgan, snart hamnat i reningsverket. Både koldioxiden och rötslammet kommer strax också tillbaka till landsbygden, co2'n eftersom den rör sig med vindarna och rötslammet eftersom politikerna inne i staden har svårt att bli av med detta ganska giftiga avfall (som innehåller bl.a. bly, kvicksilver och kadmium). På vissa platser och under vissa perioder har det varit lagligt och sen olagligt, igen lagligt och sen olagligt att sprida rötslam från reningsverk på t.ex. åkermark, men hur vi än vänder och vrider på frågan så läcker alla gifterna (och numera även hormonerna, läkemedelsrester och en del icke nedbrytbara sockerarter) ut i naturen – något som på sikt naturligtvis även påverkar oss människor som lever i den.
 
   Processen när ordnad energi (som t.ex. ett vedträ) omvandlas till kaos (co2 i vinden) benämns inom fysiken entropi. Det är en helt vardaglig, universal process som sker hela tiden runt omkring oss; gamla stubbar som ruttnar, stjärnorna som brinner upp, varelser som dör och bryts ned. Inget konstigt. Problemet nu är att graden av entropi inom många områden är större än graden av återbildande. Våra städer suger in väldiga mängder undervärderad, ordnad energi från periferin och exporterar tillbaka entropi.

   Kol, gas och olja är alla från början solljus (solljus är kaos, alltså entropi) som växterna lyckats binda och ordna som molekyler. När sen växterna, och andra varelser som lever av dessa, dött har de under tryck nere i Jordens kamrar bildat en ännu högre form av ordnad energi - de fossila bränslena. Våra metropoler omvandlar just nu, på en grisblink, all denna väldiga energi till entropi. Hundratals miljoner år lagrad solenergi har förstörts entropierats och släppts ut i atmosfären, bara sedan 1980. Det tål att tänka på.
   Inte nog med det, vi använder också denna energi till att öka all annan avkastning från skog och mark så att vi får ännu mer energi att tillgå. Priset blir emellertid högt. Växthuseffekten ska jag inte gå in på idag. Alla känner redan till den och vet tillräckligt om den för att fatta att den hänger samman med entropi-processen. Men det finns andra problem: Våra åkrar förvandlas gradvis från bördiga jordar, fulla av näringsämnen till substrat vars enda funktion snart är att hålla fast det groende sädeskornet vid marken medans vi öser på med konstgödning och bekämpningsmedel – produkter vilka i sin tur också är framställda av fossila bränslen som olja och naturgas. Ja, jag tror ni förstår så jag ska inte mala på om detta längre nu.

   Lösningen? Enkel: Bo inte i staden. Bo på landet. Odla din egen mat. Skapa ett slutet system där den mat du får fram stannar i ditt närområde och återvandlas till näring som du kan ge tillbaka till den Jord du från början fick den av.
   Men, säger en del då, det finns inga färdiga mallar. Samhället måste ändra sig först, jag kan inte göra allt det här själv.
   De här argumenten har vi nog alla hört både en och fem gånger. Men nu är det nog så att historiskt sett har stora samhällsomvälvande förändringar aldrig kommit inifrån systemet självt. Ska vi vänta på statens lösning kommer vi att få vänta länge! Den goda – och förhoppningsvis inspirerande – nyheten är att förändringen alltid kommit från gräsrötterna, från folk som du och jag. De stora historiska samhällsomvandlingar som lett till att människor fått det bättre har aldrig varit våra ledares konstruktioner. Männen i Athen tog makten från sina aristokrater och skapade sin proto-demokrati, precis som en översvämmande stor folkrörelse tog makten och gav sig själv rösträtt här i Sverige i början av 1900-talet. Ingenting kommer alltså att hända förrän vi bestämmer oss för det. Eller ännu enklare uttryckt: Mitt liv blev bättre först när jag bestämde mig för det.

//Johannes


(De faktamässiga uppgifterna om ”civilisationens termodynamik” – entropiresonemanget -  kommer från professor Alf Hornborgs böcker The Power of the Machine och Myten om Maskinen.)



PS: För den intresserade så kan jag upplysningsvis nämna att min bok, Kungen är död – leve de ofödda barnen, kommer ut nu i höst.

tisdag 9 augusti 2011

Värde



Kan det vara så att vi människor anser oss ha ett högre värde då vi kunnat anpassa vår miljö efter våra behov och på så sätt förlänga våra liv långt utöver ramen för vår normala livscykel? Det är inte helt otänkbart, men likafullt en ganska dum idé. För det första så innefattar i sådana fall inte denna värdehöjning alla människor, utan bara de mest värda människorna vilka lärt sig att utnyttja de mindervärdigas arbete för egen del. För det andra så finns det livsformer som lever mycket längre än vi gör. Virus, bakterier, jättesköldpaddor… för att inte tala om den lilla maneten Turritopsis dohrnii som lyckats knäcka döendets kod helt och hållet. Detta lilla djur (eller vad det nu är för något) som helt saknar hjärna och ett centralt nervsystem kan vid livshotande skada eller ställd inför svält reversera sin egen utveckling och återgå till ett tidigare utvecklingsstadium. Denna varelse är i princip odödlig; en fantastisk skapelse.  Om det är så att vår galna idé om vår arts högre värde härrör sig ur vår anpassningsförmåga så får vi nog lov att maka på oss och ge Turritopsis platsen över oss, för den har lyckats med den ultimata anpassningen – att inte dö.
   Bland alla de olika livsformer som finns här på jorden så är ingen så beroende av så många andra arter som vi. Människan är den ultimata konsumenten, som saknar päls men tillverkar den av växter och andra djur; som har en svag kropp och därför behöver förstärka och förlänga den med redskap osv. osv. Så hur kan vi inbilla oss att vi är mindre värda än det mögel av vilket man tillverkar penicillin, och som alltså räddat livet på miljoner av oss? Är vi mer värda än vetet utan vilket den bofasta livsstilen kanske inte ens skulle ha uppstått? Är vi mer värda av grodorna och musslorna som håller det vatten vi ska dricka rent?

//Johannes
*************************************************
Om du gillar det här resonemanget så gillar du nog ganska säkert min bok, Kungen är död - leve de ofödda barnen, som kommer ut nu i höst. Skulle du vilja förbeställa ett ex. är det bara att maila mig.
angbraten1@gmail.com

söndag 7 augusti 2011

Permafrosten i Ryssland

Jahapp.
Så har det som inte fick hända börjat hända då.
Permafrosten i Ryssland har börjat tina, eller släppa, eller vad man säger.
Som vanligt tyckte kvällspressen att det var intressantare att fokusera på
de bästa solkrämerna och semesterparadisen istället för på denna ödesfråga.

//Johannes

fredag 5 augusti 2011

Vad är det vi vill bevara?


 
   Uppgifter pekar på att vi senast år 2015 måste få kurvan för växthusgaser att börja vända neråt, annars är risken väldigt stor för att vi får se en serie okontrollerbara tröskeleffekter. En tröskeleffekt är att om t.ex. isen kring Arktis försvinner så förlorar Jorden sin största solstrålereflektor och alltså kommer ännu mer värme att stanna kvar i atmosfären än tidigare. En annan tröskeleffekt vore om permafrosten släpper på tundran (vilket den redan gör på sina håll). Väldiga mängder metangas kommer i såna fall att släppas lös och det vet väl alla vid det här laget att metan är en ungefär 20 ggr värre växthusgas än co2. Går vi över en sån tröskel kan vi i definitivt tala om att vi börjar förlora kontrollen över situationen. Därefter kan det mycket väl bli så att en tröskeleffekt utlöser två andra, som i sin tur utlöser fyra, som i sin tur utlöser åtta, 16, 32, 64.... Ja, strunt samma: med så höga tal behövs det inte särskilt många sådana här processer igång samtidigt för att göra mänsklig överlevnad mycket komplicerad. Redan om haven blir för varma och försurade kommer de att frigöra löjligt stora mängder metan och co2, så stora att de får industrialismens utsläpp att framstå som en knottfis i Globen. Händer detta så stiger antagligen Jordens medeltemperatur med över sex grader och då kan vi nästan glömma bort mänsklig existens. I princip alla större däggdjur kommer att försvinna och naturligtvis alla andra varelser som är direkt beroende av dessa djur. Vi kommer förlora odlingsmark med en sådan hastighet att... ja, ni fattar: effekterna blir multi-multipla.

    Hinner vi vända utvecklingen på 4 år? Alltså; utsläppen behöver ju inte vara nere på noll inom detta tidsspann, men kurvan måste börja peka stadigt nedåt.
Javisst hinner vi det, men vi måste börja inse att det inte duger att skälla på politiker, att snacka, snacka och snacka. Frågan handlar inte ens om politiker. Den handlar om oss, och bara om oss. Om du vet att du bidrar mer till växthuseffekten genom att äta på Mc D. än om du går hem och lagar riktig mat, så skit i Mc D. Om du tror dig förstå att flyget är en stor bov i sammanhanget så flyg inte. Är semestern i Thailand verkligen en förutsättning för att du ska kunna överleva?

Du behöver inte köpa fisk. Du kan fiska den själv. Sötvattensfisk finns det fortfarande gott om. Om du har en jordplätt om än aldrig så liten, så börja odla på den. Det är inte bara jag och några andra v-jeanssnubbar i alternativarsvängen som resonerar så här nu för tiden. Enligt Millennium Ecosystem Assessment (MA, är en global inventering av planetens hälsotillstånd, gjord av 1360 forskare från 95 länder, som beställts av FN's generalsekreterare) är förändrade konsumtionsmönster och det lokala samhället utgångspunkter och centrala teman för att den nödvändiga förändringen skall vara genomförbar.

  Vad är det vi vill bevara? Demokrati, jämlikhet, frihet...? ja det är klart. Men det finns ingenting som säger att vi inte skulle kunna ha det också i en framtid med mindre prylar. Kanske friheten t.o.m. skulle kunna bli större om vi befriades från den påtvingade rätten att välja mellan 411 chokladkakor och 916 tandkrämsmärken? Demokratin har bättre förutsättningar i ett mindre, närmare samhälle. Och jämställdheten mellan könen skulle definitivt gagnas av att vi slapp de stora marknadskrafterna och deras normerande schabloner som gör kvinnor till offer och män till idioter. 
  
    Lämna stan, bo på landet, tillför något av egen kraft och snart har vi det lokala, lilla samhället tillbaka; överblickbart och hanterligt.

Mvh:
Johannes von promenadsemestrare Söderqvist



Källor:
Svenska Naturskyddsföreningen
Centrum för Tvärvetenskaplig Miljöforskning
Millennium Ecosystem Assessment

PS: Om du gillade den här artikeln så kan jag garantera att du skulle digga min bok, Kungen är död - leve de ofödda barnen, som kommer ut på Norlén och Slottners förlag senare i höst. Om du vill förhandsbeställa ett ex. så är det bara att maila mig på: angbraten1@gmail.com

onsdag 3 augusti 2011

Det civiliserade slaveriet


När man skriver en bok är det en sak man lär sig och det är att döda sina darlingar. Allt kan helt enkelt inte vara med - speciellt inte i en bok som likt min redan handlar om allt. Desto bredare perspektiv, desto snävare resonemang krävs det kanske man skulle kunna säga. Men nu för tiden finns ju tack och lov bloggen som medium, vilket möjliggör att man lik förbannat kan publicera allt det som inte fick fälja med till tryckeriet. Här nedan följer en sådan dödad, men återupplivad, älskling som alltså inte rymdes i boken (som f.ö. heter Kungen är död - leve de ofödda barnen, och kommer ut på Norlén och Slottner nu i höst). Den som är intresserad kan beställa ett eller fler ex. direkt från mig på mail: angbraten1@gmail.com

Slaveriet

Ju mer civiliserad en viss kultur blir, desto värre verkar dess slavar få det: En mer eller mindre enig historikerkår tilldömer nuförtiden den amerikanska söderns slavsystem (som också England och ett antal andra nationer på det norra halvklotet var djupt inblandat i) epitetet ”det grymmaste någonsin”. Många afrikanska samhällen hade själva slavar, men förhållandena för dessa skiljde sig oftast så markant från de i det amerikanska systemet att det nästan blir missvisande att använda begreppet slav på båda. Och om vi dricker oss till botten i denna det gränslösa lidandets kalk, tömmer den på innehåll för att få veta allt, så kan vi se att slaveriet ingalunda är avskaffat. Vi kallar det bara inte för slaveri längre utan trafficking, organiserat tiggeri, lågavlönad arbetskraft eller så faller de helt enkelt under den enorma gruppen ”arbetslösa”. För hur överlever egentligen alla de människor som är utan inkomst och/eller saknar möjlighet att direktförsörja sig från jorden? Jo, en del av dem - närmare 27 miljoner - är slavar. (Fotnot 1) 
   På 1850-talet i den amerikanska södern kostade en genomsnittlig slav ungefär 320 000 kronor. Idag ligger priset på ungefär 720 spänn! (se fotnot 1). På grund av det låga priset har också intresset av att ”vårda sin investering” sjunkit hos slavägarna. Kort sagt: Det har aldrig funnits en värre tid att vara slav än just nu. Kanske kommer till och med det amerikanska slavsystemet i framtiden att hamna på lidandetoppens andraplats. Den största delen av dagens slavar återfinner vi visserligen i delar av världen som vi inte i första hand förknippar med Civilisationen, men det är inte det minsta svårt att hitta kopplingar från dessa länder – Bangladesh, Nepal, Pakistan med flera – till våra, då en stor del av dem jobbar inom gruvindustrin eller inom det jordbruk som förser oss med mat. Den snabbast växande grenen inom det moderna slaveriet är emellertid den som erbjuder, företrädesvis män, sex. (Fotnot 2)
   Men hur definierar man en slav? Är den indiske bonden, som är bunden till ett agri-businessföretag som Monsanto och som tjänar så lite på sitt jordbruk att han inte ens kan betala sina skulder till företaget, en slav? (fotnot 3) Just detta, att det är så svårt, eller enkelt att definiera begreppet, har lett till att siffrorna gällande antalet slavar i världen varierar från allt mellan 0 till 200 miljoner. Om vi håller oss till siffror mellan 25 och 30 miljoner – vilket placerar oss ungefär på det snitt som organisationer som Amnesty använder sig av – så kan vi hur som helst konstatera att aldrig någonsin tidigare har slaveriet vare sig varit så utbrett eller varit en så bra affär som under den Industriella civilisationens rationalistiska och mekanistiska tidevarv.

 - En spekulation av Johannes Söderqvist




Fotnötter:
1: http://quistbergh.se/view/45
2: För fler källor rörande det här stycket kolla in: http://www.notforsalecampaign.org eller http://amnesty.org (sök på ordet ”slavery”).
3: Ang. formuleringen att den indiske bonden är en "han": I Indien räknas bara män som bönder. 

fredag 29 juli 2011

Pornografi


   Närhelst man råkar få höra en diskussion om pornografi – det kan vara på TV, i radio eller i fikarummet på sin arbetsplats – så är det en sak alla de inblandade brukar vara rörande eniga om och det är hur synd det är om kvinnorna som medverkar i filmerna. Och visst: pornografi är mobbing (eller varför inte tortyr), det är jag absolut enig om, men en intressant, och kanske mindre uppenbar fråga är den om varför männen i filmerna vill vara torterare. Vad händer med de hela generationer av män som vid 5 – 15 års ålder inlett sina sexuella funderingar ackompanjerade av den allt grövre pornografi som florerar på internet idag? Vi är de sexuellt ödelagda generationerna.
   Ofta hävdas det – vanligtvis från manligt håll – att kvinnorna som medverkar i pornografiska sammanhang själva har valt det, och även om detta påstående ofta är helt felaktigt – som till exempel i de fall där kvinnorna fallit offer för trafficing – så kan det naturligtvis vara så ibland. Men även när så är fallet infinner sig en ännu mer frapperande fråga: Vad är det som gör att dessa kvinnor väljer att bli offer för övergrepp, vad i vår civilisation är det som får dem till detta?

   Själv var jag sex år när jag första gången fick se porr. Det var på busshållplatsen utanför min skola i Säffle där min familj då bodde. Här hade ett gäng pojkar, bara något år äldre än jag, gömt en hög med tidningar i vilka vi kunde se vuxna människor knulla på bild. Min ”riktiga” oskuld förlorade jag långt senare när jag var femton - vilket väl är snittåldern när det gäller killars sexuella debut. Alltså: sex vid 15, men min sexuella inskolning, i form av pornografins grovt schabloniserande könsroller, byggda på manligt maktmissbruk och kvinnlig underkastelse, hade börjat redan nio år tidigare.
   Av mina tankar från ”första gången” när jag var 15 minns jag nu inte så mycket mer än den mest självklara: ”jag gör det verkligen”. Däremot kan jag minnas att jag strax därefter, under mitt första längre sexuella förhållande, redan hade börjat försöka föra in porren i mitt och hennes samliv. Detta var naturligtvis inte en medveten handling. Det var mer en självklar handling. Porr var ju min referens. 
   Addera gärna till denna bild att man ”på min tid” var tvungen att uthärda skammen att gå in i en affär och köpa en porrtidning, för att sedan kunna springa hem och ägna en stund åt denna förklädda prostitution. Nu för tiden översvämmas ungdomar via internet av lättillgänglig, mycket grövre, porr än jag då någonsin kunde få tag på då.
   Pornografin förstör våra sexliv. Alla vet det men en stor grupp hymlar med det – kanske för att de i likhet med alla missbrukare försvarar sin drog. Bilderna sitter där. De finns kvar, och även många år efter det att jag själv insett vilken skadlig inverkan pornografin hade på mig, var jag under sexualakten tvungen att aktivt försöka fokusera på min partner för att inte de lagrade bilderna skulle fylla mitt medvetande. Är inte det hemskt? Jag ligger och har sex med en underbar, attraktiv kvinna men detta i sig är inte tillräckligt för att hålla min uppmärksamhet kvar i nuet. Än idag kan jag då och då ha problem med detta även om såret mer börjat likna ett ärr.
   Man kan aldrig radera de intryck man fått om man öppnat en dörr och gått in i ett nytt okänt rum, man kan bara lära sig leva med intrycken, och man kan hitta nya sätt att förhålla sig till dem.Det går att bli hel igen. Och det är förbannat skönt!


********************************************************

 Ovanstående text är en kortare passage ur min bok (Kungen är död - leve de ofödda barnen) som jag tyvärr blev tvungen att stryka. Jag tyckte dock inte att själva innehållet i sig var så illa - att det platsade här på bloggen. Är dessutom lite inne på att kanske skriva mer om "Manlighet" och de problem som går att koppla till det begreppet. Så det vore intressant att höra flera synpunkter från er om ovanstående.
//J.

PS:
För den som vill beställa ett ex. av Kungen är död - leve de ofödda barnen så är det bara att maila mig på angbraten1@gmail.com, eller att lägga in en kommentar här på bloggen.
   

fredag 22 juli 2011

Min bok är klar

Kära Vänner.
Jag ber om ursäkt att jag inte skrivit så mycket här på senaste tiden. Anledningen är att jag haft fullt upp med att slutföra arbetet med en bok: "Kungen är död - leve de ofödda barnen". Nu är den emellertid klar och kommer ut på förlaget Norlén och Slottner nu i höst.
Temat är - naturligtvis - civilisationskritik, som alltid.

Här under har jag bifogat en av de artiklar som jag kommer använda i marknadsföringen av boken.


Ni som diggar bloggen kommer definitivt att gilla boken. Den som är intresserad kan självklart förbeställa exemplar direkt från mig redan nu. Det är bara att skicka ett mail till mig: angbraten1@gmail.com


*****************************************************************************



Civilisationens enda konstform

   Teater, som är mitt egentliga yrkes- och kunskapsområde, är historiskt någonting som bara utvecklats i Civilisationen. Teater är till sin natur en religiös företeelse. Prästen i kyrkan och jag, när jag står på scenen, delar på sätt och vis funktion. Människor vänder sig till oss, lyssnar och tittar, när de vill uppleva något större, något andligt. Det civiliserade livet erbjuder medborgaren få chanser att själva söka den djupare erfarenheten – andligheten - här i livet, och därför har sådana roller som prästens och min uppstått. Genom oss kan individen genomgå katastrofer och kriser, skaffa sig erfarenheter och bli vis. Att ”spela apa” har i Civilisationen kommit att bli en viktig samhällsfunktion.
   Det äldsta ”drama” vi känner till är det årliga fornegyptiska passionsspel i vilket den dödlige Osiris blir förrådd, dödad och slutligen återuppstår som en Gud (känns igen?). Detta var alltså i Nildalen för ungefär 4000 år sedan. Teater har sedan även uppstått i Kina, Indien och i Grekland. Man skulle nog med fog också kunna påstå att prästernas makabra skådespel hos det civiliserade mayafolket även det var en slags teater, men det är ren och skär spekulation från min sida.
   Av alla de olika konstformerna så är teatern den enda som vi ”civiliserade” människor har skapat. Kanske är det just denna diversifiering av individernas roller – att vissa blir husbyggare och odlare medan andra blir krigare, läkare, präster och så vidare som är förklaringen till teaterns framväxt: När inte alla har en möjlighet att aktivt vara en del av den alltmer komplicerade gemensamma helheten, så skapas ett utrymme för gemensamma skåderiter. Västerlandets mest välkända gemensamma berättelse är Jesusmyten och även den mest sekuläre svensk kan i någorlunda korrekt kronologisk ordning återge turerna kring Jesu liv och död. Det görs ständigt nya filmatiseringar av denna älskade saga, nu senast Mel Gibsons bloddrypande The Passion of the Christ, men även mindre uppenbara versioner som Frank Darabont’s The Green Mile eller Kay Pollaks Så som i himmelen, där handlingen är förlagd till en annan tid och miljö än 0-talets romerska provins men ändå följer urmytens huvuddrag. Men det finns naturligtvis många andra teman som ständigt går igen: Oidipus måste lyda sitt öde och dräpa sin far, precis som Luke Skywalker, etcetera, etcetera. Vi erbjuds ständigt att på ett passivt sätt ta emot våra centrala myter i ständigt skiftande smink och kostym.
   De förciviliserade folken var antagligen sina myter och sin kultur på ett mycket mer integrerat sätt än vi moderna publikdeltagare är eller ens riktigt kan föreställa oss. Det finns en sorts konsumistisk ådra i vårt sätt att ta del av det som är vi. Istället för att aktivt ta del så sitter vi på passivt på rumpan och blir matade. Civilisationen, var helst den uppstått, har skapat en alldeles speciell sorts avskurenhet hos medborgarna och lagt mycket stor makt i händerna på såväl manusförfattare som skådespelare. ”Bröd och skådespel” är lika viktigt för Makten idag som någonsin hos romarna, eller i faraons Nildal. Skillnaden idag är att brödleverantörerna och manusförfattarna inte är staten utan ett näringsliv som gått i symbios med politikerklassen.

   Jag tror inte att någon form av storsystem, vare sig det är europeiskt eller indiskt, maoistiskt eller faraonskt, är någon höjdare för världens folk och den jord vi bebor. Det är just det stora systemet i sig som är den infektion vilken vi nu i stegrande grad lider sviterna av. Överallt är människan människa och man är bara dum om man tror att ett visst folks grandiosa system i slutänden skulle vara bättre än något annat.
   Däremot kan man idag med fog säga att om det finns en variant som smittat av sig på alla de andra civilisationer som finns i världen, så är det vår västerländska. Det är vårt sätt att betrakta pengar, arbete, resurser, tid, etcetera som utgör normen för alla andra former av samhällen. Det blev den anglosaxiske romaren (Nordvästeuropén) som slutgiltigt lyckades erövra världen. Inte som han kanske först själv trodde att det skulle ske - genom fysisk erövring. Nej, det skedde genom ekonomisk och kulturell dominans. 
   Från vårt elfenbenstorn kan vi nu blicka ut över vårt verk. Frågan är om vi ens själva tycker om det vi ser?     

Tror jag:
Johannes

tisdag 19 juli 2011

Europas fiskbestånd

Upprop för att rädda europas fiskbestånd.Skriv på direkt. Om bara några timmar stänger dörrarna inför EUs förhandlingar om fiskindustrins kvoter.

//J.

torsdag 31 mars 2011

Om värdet i att kliva av


The species of Homo sapiens may not become extinct, but the species of 
Petroleum Man most certainly will.

- Colin Campbell (Peak Oil-rörelsens gudfader, f.d. oljegeolog år Shell)

Vi kan just nu se de världsekonomiska följderna av att oljeproduktionstoppen har passerats. Matupproren i Libyen, Tunisien och Egypten har utvecklats till rena revolutioner med krav om demokrati och mänskliga rättigheter och snor därför fokus från att liknande uppror - eller i alla fall upplopp - nu äger rum varje dag runt hela jordens rund. Mauretanien, Mozambique, Indien är bara några exempel från de senaste månaderna. Peak Oil drabbar de redan fattiga först. För första gången sedan kalla krigets dagar är man nu bland toppolitiker på allvar rädd för "det stora kriget". Läs mer här.
Rika länder som USA brottas just nu med gigantiska likviditetsproblem (*Fotnot 1). USA är även oerhört oroat över hur man ska göra i fallet Libyen. Om man verkligen var ute efter fred, frihet och demokrati i hela världen, som man själv har sagt under hela efterkrigstiden, så kan man ju undra varför de inte går in i just Libyen. Folket i detta land verkar ju onekligen mer positivt inställt till intervention än vad t.ex. folket i Irak var. Svaret är att man aldrig har varit ute efter något annat än olja i vare sig Libyen eller Irak. En framgångsrik demokratirörelse i Libyen kommer ganska säkert att inspirera andra revolutionärer i regionen, och detta kan visa sig vara farligt för USA. 
Diktaturer kan vara tämligen stabila om de sköts på rätt sätt. Framför allt kan diktatorer, till skillnad från demokratiskt valda ledare, mycket enklare sälja ut sitt lands tillgångar till en annan makt. Saudiarabien är en sådan stabil diktatur som sålt kolossala mängder med olja till USA. Ett demokratiskt Libyen kan vara ett hot mot stabiliteten i Saudiarabien - och den vill knappast någon makt i världen rubba, då blotta antydan om en fullskalig revolution i detta land skulle kunna få råoljepriserna att skjuta i höjden med mellan 30-50% eller mer (*Fotnot 2). Samtidigt så har även Libyen olja, och om inte USA är med och krossar Khadaffi så kanske de inte får vara med och dela på kakan efteråt. Det är besvärliga tider för "världens sista supermakt".

Det är inte längre enbart enskilda aktivister som jag som hävdar att vi nu nått oljetoppen/peak oil: Oljegeologer och andra forskare, oljebolagen själva, somliga regeringar, FN, EIA, IEA, IMF och Världsbanken, för att bara nämna några. Samtidigt får inte vi veta så speciellt mycket. Medias punktvisa nedslag kan knappast förse folk med den karta de skulle behöva för att kunna skapa sig en bild av världsläget och förbereda sig.  Och förbereda oss borde vi göra. När den Industriella civilisationen faller kommer vi återigen vara hänvisade till ett liv i naturen, och där finns inga pensioner, ingen offentlig sjukvård, inga barnbidrag, inga pengar.  
Förändringen inifrån systemet kommer aldrig att komma. Det har länge varit min personliga tro, som nu delas av fler och fler. Hela samhällsapparaturen är byggd på förutsättningen att naturen är vårt obegränsade skafferi som vi kan ösa ur hur mycket vi vill. Det tydligaste exemplet på detta är att ordet "begränsning" inte ens förekommer inom modern nationalekonomi. Politiker, ekonomer och näringslivsfolket är helt inställda på att upprätthålla, inte utveckla. Krafterna som verkar på samhällets olika arenor är så mycket mäktigare än vi. Det är på tiden att vi, istället för att hoppas på förändringen, tar tag i saken och räddar oss själva. Det är på tiden att vi kliver av. Systemet vill dig inte väl, så det bästa du kan göra är att skapa avstånd mellan dig och det.

Naturfolken var inte rädda för vintern, för vargen eller kort och gott naturen. Men en rädsla binder samman nästan alla ursprungliga befolkningsgrupper från hela världen och det är rädslan för ensamheten. Det värsta straffet av alla har alltid varit att bli lyst i bann. Ensamhet var det samma som en utdragen död. Den moderna världen har bannlyst oss alla, till ett liv i ensamhet framför våra teveapparater och datorer, till chefer och arbetare, till outsiders och insiders. När den stora omvälvningen kommer, som ett resultat av vår överanvändning av jordens resurser, så blir det de med vänner som klarar sig bäst. Det är min gissning.

Mvh:
Johannes



Fotnot 1: Starka krafter i USA håller just nu på att försöka driva igenom en lag om gör det möjligt att försätta hela delstater i konkurs. Fattiga delstater, som t.ex. Wisconsin, fruktar detta och förbereder sig genom att skära i vanligt folks förmåner, pensioner osv. därav upploppen i denna delstat. Det ekonomiska läget ger sig till känna på många olika platser och många olika sätt: I New Jersey har man just skurit ner sin poliskår med 40% då man helt enkelt inte har råd att betala lönerna, på andra hålls läpps fångar ut ur fängelserna innan strafftiden löpt ut eftersom man inte har råd att kläda och föda dem.

Fotnot 2: Om oljeförsäljningen från Saudiarabien skulle störas, oljebolagen förstatligas eller något annat hände vilket medförde att landet minskade sin andel olja på råoljemarknaden så skulle vi antagligen få ett världsoljepris på över 200 dollar fatet. Detta skulle i sin tur högst sannolikt medföra att världsekonomin imploderade över en natt.






onsdag 16 mars 2011

Sunni och Shia eller oljan och maten?

På nyheterna får man höra att anledningen till Saudiarabiens agerande i Bahrain har att göra med motsättningar mellan Sunni- och Shiamuslimer. Detta är inte bara att förminska konflikten och utelämna viktiga delar av sanningen, det är även en fortsättning på den eviga, stundtals rent rasistiska, svartmålningen av dessa folk som bedrivs av västerländska media och deras uppdragsgivare. 

Hela denna stora region, från Nordafrika till Mellanöstern, är av största betydelse för västvärldens oljeförsörjning - m.a.o. för vår konsumtion, tillväxt och fortsatta stabila existens. Bland alla dessa för oss så viktiga länder intar Saudiarabien en särställning eftersom det under mycket lång tid nu varit vår (och främst USA:s) största leverantör av olja. Att landets ledning är högst odemokratisk besvärar oss inte nämnvärt. Nej "stabilitet" ses som viktigare än mänskliga rättigheter, och tyranni kan vara väldigt stabilt om den sköts på rätt sätt. Samtidigt hör det till  saken att samma tyranner under snart 50 år lovat sitt folk reformer, bekostade av landets väldiga oljeexport. Nu råkar det vara så att Saudiarabien, och flera andra länder i området, har passerat sin oljetopp, men reformerna har uteblivit. Så förutom att folk är trängda av stigande matpriser (något som även det går att koppla till de höga oljepriserna), så är de också fly förbannade på sina regeringar. Upproret i Bahrain är livsfarligt för styret i Saudiarabien eftersom den folkliga entusiasmen antas kunna smitta av sig. Denna oro är högst befogad med tanke på stämningen i hela denna region (stor som Europa) just nu. Motsättningar mellan Sunni- och Shia kan absolut vara en liten del av problematiken, men att använda det som förklaringsmodell för hela den stora bilden är inte enbart djupt cyniskt (med tanke på vårt beroende av de "stabila" diktaturerna i området), det är också att svartmåla den realpolitiska medvetenheten och intellektet hos en väldigt stor folkgrupp. Krig och våld kan ha religiösa förtecken, men drivs ytterst sällan av en "religiös ande", utan handlar oftast om ytterst världsliga maktförhållanden.

Tillgången på billig energi ses av oss närmast som en mänsklig rättighet och därför diskuteras knappt oljan i våra media. Nu på senare tid, ända sedan krisen 2008, har det emellertid varit svårt att utelämna de höga råoljepriserna t.o.m. i vulgärmedia. Men rapporteringen sträcker sig sällan längre än till en kort saklig uppdatering om priset på oljefat, ibland med en luddig hänvisning till "situationen i Nordafrika och Mellanöstern". Implicit betyder detta att så snart "situationen" ordnat upp sig så kommer oljan att bli billigare igen. Problemet ges en leveransteknisk karaktär. Ingen verkar ens ponera möjligheten att detta vårt livsblod faktiskt kan ta slut. S-L-U-T.
Men är då våra politiker helt okunniga och oinsatta i situationen? Nej! Toppolitikerna i vår värld tillhör de mest välunderrättade av alla. Inte bara har jag läst de (svenska och utländska) utredningar de själva tillsatt, jag har dessutom haft diskussioner med flera av våra svenska riksdagspolitiker från båda blocken. För att ge några fler exempel: Svenska avdelningen av ASPO, världens ledande organisation för forskning kring oljetoppen, är grundat av den folkpartistiske riksdagsmannen (och kärnfysikern) Kjell Aleklett. Carl Bildt har tidigare varit styrelseordförande i Sveriges största oljebolag (ja vi har sådana vi också) Lundin Petroleum. Antagligen har man känt till oljetoppen mycket länge. Helt klart är att redan USA:s Jimmy Carter visste hur framtiden såg ut när han höll sitt berömda oljetal 1979.
Våra politiker är lika rädda som söderns kungar och diktatorer. Ingenstans på vår jord kommer ekonomisk tillväxt kunna fortsätta vara samhällsmotorn när oljan blivit för dyr - och det blir den ganska snart. Och, kära vänner, att det ledarna fruktar mest av allt är folket är ingen nyhet i historien.




//Johannes