söndag 21 augusti 2011

Atlantis ideal sjönk med sina skapare.


Jag får ofta frågan om jag är socialist. Eller snarare så kastas det i ansiktet på mig att jag är det. Men nej, jag anser mig inte vara socialist, inte liberal eller anarko-rojalist heller. Frågan är ointressant. Alla våra västerländska politiska ideologier är någon form av kapitalismer på så vis att de alla förhåller sig till kapitalet på ett troende sätt. Även satanisten är kristen, fast på ett tvärsemotaktigt sätt. Socialisterna är kapitalismens satanister, och socialismen har vuxit fram som en direkt reaktion på kapitalets hänsynslösa framfart. I det sammanhanget betraktar jag mig själv mer som en hedning. Jag bekänner mig till en helt annan tro.

Kapitalismens offer kommer i slutänden att vara lika många (om inte fler) som kommunismens. Kostnaderna i lidande har bara, för att använda sig av en kapitalistisk term, blivit externaliserade – det vill säga att man lyckats förflytta lidandet ut från det egna området (centrum), till exempelvis ett u-land (periferin). Att socialismen fått ett sådant, visserligen välförtjänt, dåligt rykte beror inte på att den varit eller är grymmare än andra regeringsformer utan på att den drabbat den egna befolkningen. En befolkning som dessutom många gånger varit våra europeiska kusiner och vänner. Och kolonialistiska metoder på hemmaplan är något som får oss européer att bli djupt upprörda. Man skulle också kunna beskriva det som att vi alla har en inbyggd ovilja mot hyckleri: Att de imperiebyggare som väljer att gå under socialismens röda flagg på så vis gör det lite svårare för sig själv än de kapitalister som rent ut bekänner sig till tron på girigheten som människans starkaste inneboende drivkraft. Minsta tecken på strävan efter egen vinning och makt inom en socialistisk kontext får blodet att koka i väljarkåren samtidigt som vi beundrar samma strävan hos en kapitalist.

Kapitalismens smarta drag har varit att förföra den egna befolkningen och att skapa sig ett brett stöd på hemmaplan innan man deporterar någon perifer indianstam eller förgiftar dess vatten, förslavar fattiga jordbrukare, underblåser högerextrema statskupper eller säljer vapen till konflikthärdar där utfattiga grupperingar slåss mot varandra över de smulor som vi lämnat kvar efter att vi plundrat deras land på alla tillgångar. 

En stor del av min kommande bok (Kungen är död - leve de ofödda barnen) handlar om de politiska ideologiernas död.   Ja, faktiskt varför de bör dö. 
Låt oss minnas myten om Atlantis. Ni vet ön som Gudarna sänkte i havet för att dess befolkning blivit högmodig. En av de saker vi kan fiska ur den myten är just att när en kultur dragit iväg alldeles för långt in i dekadens och självgodhet så kan den inte räddas - inte av någon ideologi som stammar ur den egna kulturen. Redskapen finns helt enkelt inte till hands. Visst, man kan slå i en skruv med en hammare, men väggen går sönder och tavlan kommer inte att hänga kvar särskilt länge. Vår tids ideologier är bara hammare med olika färg och tyngd. Vår tids problem är dessutom gigantiska, och framförallt så är de skapade av just våra ideologier.

//Johannes

PS: Om du skulle vara intresserad av att förbeställa ett exemplar av min bok (som kommer från tryck om ungefär en månad) så är det bara att maila mig.

onsdag 17 augusti 2011

Namninsamling mot regnskogsavverkning.

Äntligen: En namnlista för att stoppa huggningen av regnskogen i Amazonas.
Bara klicka HÄR och skriv på.

//Johannes

måndag 15 augusti 2011

VÄRLDENS CANCER


   Städerna, världens metropoler - New York, Stockholm, Arvika - har alla en sak gemensamt; de är Jordens cancer. Det omkringliggande landskapet förser dem med allt de behöver för att leva och själva växer de hela tiden i omfattning och gör behovet av en högavkastande landsbygd större och större för varje dag som går. Olja, ved, säd och andra varor… allt stuvas in i lastbilar och skeppas in till centrum. Staden tjänar nämligen stora pengar på att omvandla fina råvaror till mindre fina produkter och sälja det dyrare. Ja, man skulle faktiskt kunna säga att det är det som är en stad.

   I staden omvandlas allting. Oljan och veden blir till aska och koldioxid som sprids för vinden och matvarorna har, efter att ha tagit vägen via våra matsmältningsorgan, snart hamnat i reningsverket. Både koldioxiden och rötslammet kommer strax också tillbaka till landsbygden, co2'n eftersom den rör sig med vindarna och rötslammet eftersom politikerna inne i staden har svårt att bli av med detta ganska giftiga avfall (som innehåller bl.a. bly, kvicksilver och kadmium). På vissa platser och under vissa perioder har det varit lagligt och sen olagligt, igen lagligt och sen olagligt att sprida rötslam från reningsverk på t.ex. åkermark, men hur vi än vänder och vrider på frågan så läcker alla gifterna (och numera även hormonerna, läkemedelsrester och en del icke nedbrytbara sockerarter) ut i naturen – något som på sikt naturligtvis även påverkar oss människor som lever i den.
 
   Processen när ordnad energi (som t.ex. ett vedträ) omvandlas till kaos (co2 i vinden) benämns inom fysiken entropi. Det är en helt vardaglig, universal process som sker hela tiden runt omkring oss; gamla stubbar som ruttnar, stjärnorna som brinner upp, varelser som dör och bryts ned. Inget konstigt. Problemet nu är att graden av entropi inom många områden är större än graden av återbildande. Våra städer suger in väldiga mängder undervärderad, ordnad energi från periferin och exporterar tillbaka entropi.

   Kol, gas och olja är alla från början solljus (solljus är kaos, alltså entropi) som växterna lyckats binda och ordna som molekyler. När sen växterna, och andra varelser som lever av dessa, dött har de under tryck nere i Jordens kamrar bildat en ännu högre form av ordnad energi - de fossila bränslena. Våra metropoler omvandlar just nu, på en grisblink, all denna väldiga energi till entropi. Hundratals miljoner år lagrad solenergi har förstörts entropierats och släppts ut i atmosfären, bara sedan 1980. Det tål att tänka på.
   Inte nog med det, vi använder också denna energi till att öka all annan avkastning från skog och mark så att vi får ännu mer energi att tillgå. Priset blir emellertid högt. Växthuseffekten ska jag inte gå in på idag. Alla känner redan till den och vet tillräckligt om den för att fatta att den hänger samman med entropi-processen. Men det finns andra problem: Våra åkrar förvandlas gradvis från bördiga jordar, fulla av näringsämnen till substrat vars enda funktion snart är att hålla fast det groende sädeskornet vid marken medans vi öser på med konstgödning och bekämpningsmedel – produkter vilka i sin tur också är framställda av fossila bränslen som olja och naturgas. Ja, jag tror ni förstår så jag ska inte mala på om detta längre nu.

   Lösningen? Enkel: Bo inte i staden. Bo på landet. Odla din egen mat. Skapa ett slutet system där den mat du får fram stannar i ditt närområde och återvandlas till näring som du kan ge tillbaka till den Jord du från början fick den av.
   Men, säger en del då, det finns inga färdiga mallar. Samhället måste ändra sig först, jag kan inte göra allt det här själv.
   De här argumenten har vi nog alla hört både en och fem gånger. Men nu är det nog så att historiskt sett har stora samhällsomvälvande förändringar aldrig kommit inifrån systemet självt. Ska vi vänta på statens lösning kommer vi att få vänta länge! Den goda – och förhoppningsvis inspirerande – nyheten är att förändringen alltid kommit från gräsrötterna, från folk som du och jag. De stora historiska samhällsomvandlingar som lett till att människor fått det bättre har aldrig varit våra ledares konstruktioner. Männen i Athen tog makten från sina aristokrater och skapade sin proto-demokrati, precis som en översvämmande stor folkrörelse tog makten och gav sig själv rösträtt här i Sverige i början av 1900-talet. Ingenting kommer alltså att hända förrän vi bestämmer oss för det. Eller ännu enklare uttryckt: Mitt liv blev bättre först när jag bestämde mig för det.

//Johannes


(De faktamässiga uppgifterna om ”civilisationens termodynamik” – entropiresonemanget -  kommer från professor Alf Hornborgs böcker The Power of the Machine och Myten om Maskinen.)



PS: För den intresserade så kan jag upplysningsvis nämna att min bok, Kungen är död – leve de ofödda barnen, kommer ut nu i höst.

tisdag 9 augusti 2011

Värde



Kan det vara så att vi människor anser oss ha ett högre värde då vi kunnat anpassa vår miljö efter våra behov och på så sätt förlänga våra liv långt utöver ramen för vår normala livscykel? Det är inte helt otänkbart, men likafullt en ganska dum idé. För det första så innefattar i sådana fall inte denna värdehöjning alla människor, utan bara de mest värda människorna vilka lärt sig att utnyttja de mindervärdigas arbete för egen del. För det andra så finns det livsformer som lever mycket längre än vi gör. Virus, bakterier, jättesköldpaddor… för att inte tala om den lilla maneten Turritopsis dohrnii som lyckats knäcka döendets kod helt och hållet. Detta lilla djur (eller vad det nu är för något) som helt saknar hjärna och ett centralt nervsystem kan vid livshotande skada eller ställd inför svält reversera sin egen utveckling och återgå till ett tidigare utvecklingsstadium. Denna varelse är i princip odödlig; en fantastisk skapelse.  Om det är så att vår galna idé om vår arts högre värde härrör sig ur vår anpassningsförmåga så får vi nog lov att maka på oss och ge Turritopsis platsen över oss, för den har lyckats med den ultimata anpassningen – att inte dö.
   Bland alla de olika livsformer som finns här på jorden så är ingen så beroende av så många andra arter som vi. Människan är den ultimata konsumenten, som saknar päls men tillverkar den av växter och andra djur; som har en svag kropp och därför behöver förstärka och förlänga den med redskap osv. osv. Så hur kan vi inbilla oss att vi är mindre värda än det mögel av vilket man tillverkar penicillin, och som alltså räddat livet på miljoner av oss? Är vi mer värda än vetet utan vilket den bofasta livsstilen kanske inte ens skulle ha uppstått? Är vi mer värda av grodorna och musslorna som håller det vatten vi ska dricka rent?

//Johannes
*************************************************
Om du gillar det här resonemanget så gillar du nog ganska säkert min bok, Kungen är död - leve de ofödda barnen, som kommer ut nu i höst. Skulle du vilja förbeställa ett ex. är det bara att maila mig.
angbraten1@gmail.com

söndag 7 augusti 2011

Permafrosten i Ryssland

Jahapp.
Så har det som inte fick hända börjat hända då.
Permafrosten i Ryssland har börjat tina, eller släppa, eller vad man säger.
Som vanligt tyckte kvällspressen att det var intressantare att fokusera på
de bästa solkrämerna och semesterparadisen istället för på denna ödesfråga.

//Johannes

fredag 5 augusti 2011

Vad är det vi vill bevara?


 
   Uppgifter pekar på att vi senast år 2015 måste få kurvan för växthusgaser att börja vända neråt, annars är risken väldigt stor för att vi får se en serie okontrollerbara tröskeleffekter. En tröskeleffekt är att om t.ex. isen kring Arktis försvinner så förlorar Jorden sin största solstrålereflektor och alltså kommer ännu mer värme att stanna kvar i atmosfären än tidigare. En annan tröskeleffekt vore om permafrosten släpper på tundran (vilket den redan gör på sina håll). Väldiga mängder metangas kommer i såna fall att släppas lös och det vet väl alla vid det här laget att metan är en ungefär 20 ggr värre växthusgas än co2. Går vi över en sån tröskel kan vi i definitivt tala om att vi börjar förlora kontrollen över situationen. Därefter kan det mycket väl bli så att en tröskeleffekt utlöser två andra, som i sin tur utlöser fyra, som i sin tur utlöser åtta, 16, 32, 64.... Ja, strunt samma: med så höga tal behövs det inte särskilt många sådana här processer igång samtidigt för att göra mänsklig överlevnad mycket komplicerad. Redan om haven blir för varma och försurade kommer de att frigöra löjligt stora mängder metan och co2, så stora att de får industrialismens utsläpp att framstå som en knottfis i Globen. Händer detta så stiger antagligen Jordens medeltemperatur med över sex grader och då kan vi nästan glömma bort mänsklig existens. I princip alla större däggdjur kommer att försvinna och naturligtvis alla andra varelser som är direkt beroende av dessa djur. Vi kommer förlora odlingsmark med en sådan hastighet att... ja, ni fattar: effekterna blir multi-multipla.

    Hinner vi vända utvecklingen på 4 år? Alltså; utsläppen behöver ju inte vara nere på noll inom detta tidsspann, men kurvan måste börja peka stadigt nedåt.
Javisst hinner vi det, men vi måste börja inse att det inte duger att skälla på politiker, att snacka, snacka och snacka. Frågan handlar inte ens om politiker. Den handlar om oss, och bara om oss. Om du vet att du bidrar mer till växthuseffekten genom att äta på Mc D. än om du går hem och lagar riktig mat, så skit i Mc D. Om du tror dig förstå att flyget är en stor bov i sammanhanget så flyg inte. Är semestern i Thailand verkligen en förutsättning för att du ska kunna överleva?

Du behöver inte köpa fisk. Du kan fiska den själv. Sötvattensfisk finns det fortfarande gott om. Om du har en jordplätt om än aldrig så liten, så börja odla på den. Det är inte bara jag och några andra v-jeanssnubbar i alternativarsvängen som resonerar så här nu för tiden. Enligt Millennium Ecosystem Assessment (MA, är en global inventering av planetens hälsotillstånd, gjord av 1360 forskare från 95 länder, som beställts av FN's generalsekreterare) är förändrade konsumtionsmönster och det lokala samhället utgångspunkter och centrala teman för att den nödvändiga förändringen skall vara genomförbar.

  Vad är det vi vill bevara? Demokrati, jämlikhet, frihet...? ja det är klart. Men det finns ingenting som säger att vi inte skulle kunna ha det också i en framtid med mindre prylar. Kanske friheten t.o.m. skulle kunna bli större om vi befriades från den påtvingade rätten att välja mellan 411 chokladkakor och 916 tandkrämsmärken? Demokratin har bättre förutsättningar i ett mindre, närmare samhälle. Och jämställdheten mellan könen skulle definitivt gagnas av att vi slapp de stora marknadskrafterna och deras normerande schabloner som gör kvinnor till offer och män till idioter. 
  
    Lämna stan, bo på landet, tillför något av egen kraft och snart har vi det lokala, lilla samhället tillbaka; överblickbart och hanterligt.

Mvh:
Johannes von promenadsemestrare Söderqvist



Källor:
Svenska Naturskyddsföreningen
Centrum för Tvärvetenskaplig Miljöforskning
Millennium Ecosystem Assessment

PS: Om du gillade den här artikeln så kan jag garantera att du skulle digga min bok, Kungen är död - leve de ofödda barnen, som kommer ut på Norlén och Slottners förlag senare i höst. Om du vill förhandsbeställa ett ex. så är det bara att maila mig på: angbraten1@gmail.com

onsdag 3 augusti 2011

Det civiliserade slaveriet


När man skriver en bok är det en sak man lär sig och det är att döda sina darlingar. Allt kan helt enkelt inte vara med - speciellt inte i en bok som likt min redan handlar om allt. Desto bredare perspektiv, desto snävare resonemang krävs det kanske man skulle kunna säga. Men nu för tiden finns ju tack och lov bloggen som medium, vilket möjliggör att man lik förbannat kan publicera allt det som inte fick fälja med till tryckeriet. Här nedan följer en sådan dödad, men återupplivad, älskling som alltså inte rymdes i boken (som f.ö. heter Kungen är död - leve de ofödda barnen, och kommer ut på Norlén och Slottner nu i höst). Den som är intresserad kan beställa ett eller fler ex. direkt från mig på mail: angbraten1@gmail.com

Slaveriet

Ju mer civiliserad en viss kultur blir, desto värre verkar dess slavar få det: En mer eller mindre enig historikerkår tilldömer nuförtiden den amerikanska söderns slavsystem (som också England och ett antal andra nationer på det norra halvklotet var djupt inblandat i) epitetet ”det grymmaste någonsin”. Många afrikanska samhällen hade själva slavar, men förhållandena för dessa skiljde sig oftast så markant från de i det amerikanska systemet att det nästan blir missvisande att använda begreppet slav på båda. Och om vi dricker oss till botten i denna det gränslösa lidandets kalk, tömmer den på innehåll för att få veta allt, så kan vi se att slaveriet ingalunda är avskaffat. Vi kallar det bara inte för slaveri längre utan trafficking, organiserat tiggeri, lågavlönad arbetskraft eller så faller de helt enkelt under den enorma gruppen ”arbetslösa”. För hur överlever egentligen alla de människor som är utan inkomst och/eller saknar möjlighet att direktförsörja sig från jorden? Jo, en del av dem - närmare 27 miljoner - är slavar. (Fotnot 1) 
   På 1850-talet i den amerikanska södern kostade en genomsnittlig slav ungefär 320 000 kronor. Idag ligger priset på ungefär 720 spänn! (se fotnot 1). På grund av det låga priset har också intresset av att ”vårda sin investering” sjunkit hos slavägarna. Kort sagt: Det har aldrig funnits en värre tid att vara slav än just nu. Kanske kommer till och med det amerikanska slavsystemet i framtiden att hamna på lidandetoppens andraplats. Den största delen av dagens slavar återfinner vi visserligen i delar av världen som vi inte i första hand förknippar med Civilisationen, men det är inte det minsta svårt att hitta kopplingar från dessa länder – Bangladesh, Nepal, Pakistan med flera – till våra, då en stor del av dem jobbar inom gruvindustrin eller inom det jordbruk som förser oss med mat. Den snabbast växande grenen inom det moderna slaveriet är emellertid den som erbjuder, företrädesvis män, sex. (Fotnot 2)
   Men hur definierar man en slav? Är den indiske bonden, som är bunden till ett agri-businessföretag som Monsanto och som tjänar så lite på sitt jordbruk att han inte ens kan betala sina skulder till företaget, en slav? (fotnot 3) Just detta, att det är så svårt, eller enkelt att definiera begreppet, har lett till att siffrorna gällande antalet slavar i världen varierar från allt mellan 0 till 200 miljoner. Om vi håller oss till siffror mellan 25 och 30 miljoner – vilket placerar oss ungefär på det snitt som organisationer som Amnesty använder sig av – så kan vi hur som helst konstatera att aldrig någonsin tidigare har slaveriet vare sig varit så utbrett eller varit en så bra affär som under den Industriella civilisationens rationalistiska och mekanistiska tidevarv.

 - En spekulation av Johannes Söderqvist




Fotnötter:
1: http://quistbergh.se/view/45
2: För fler källor rörande det här stycket kolla in: http://www.notforsalecampaign.org eller http://amnesty.org (sök på ordet ”slavery”).
3: Ang. formuleringen att den indiske bonden är en "han": I Indien räknas bara män som bönder.